Förlåten är du av honom som burit all din smärta och alla dina misslyckanden. Ingenting i dig är överraskning för honom han tänkte dig älskade dig önskade dig långt innan du föddes. Redan när du blev given dina första andetag visste han var i ditt liv förlåtelsen behövdes och gav den. Skimrande och klar som…
Veckorna rusar på i ett tempo som gör att vila och eftertanke blir svåra att hinna med, och jag märker ofta att jag inte är den person som jag skulle vilja vara. Allt det jag mött under de dagar jag arbetat samlas på hög i mig, allt det jag gjort, mina val, ord och handlingar,…
Oändlig kraft, oändligt tålamod och oändligt överseende är vad vi helst vill se hos dem vi lever nära och hos oss själva. Insikten om att ingen av oss kan vara oändligt stark och oändligt tålmodig, att det kanske inte ens är önskvärt, är svår för de flesta av oss att bära. Hellre bär vi och…
I en liten stad nära dig levde en gång en skoputsare. Varje morgon gick han till sin plats vid det lilla torget och satte sig på sin pall för att vänta in sina kunder. Han var omtyckt av många, för han hade alltid ett uppmuntrande ord och ett vänligt leende över för dem som gick…
En lång text, men en som flera frågat efter. En syntes av de där människorna som ibland korsar ens livsväg, de som pekar på livets källa. Jag hade önskat att vi skulle haft tillfälle att samtala mycket längre än vi gjorde, den sista gången du var här, men tiden är nu en gång begränsad, för…
Du är en skimrande pärla i Guds hand en skatt förberedd av honom När du blivit mindre än ingenting när inte något finns kvar av stolthet egen kraft eller förtjänst ligger du som sandkornet i en mussla skyddas du av hans hand medan lagren av pärlemor läggs omkring dig som en klädnad varsamt blir du…
Den 31:a mars, på min 33:e födelsedag, hade jag nått min gräns. Musikalen i Domkyrkan var nästan avslutad, bara någon föreställning kvar, och så efterarbetet förstås, med utbetalningar, utvärderingar och annat, och jag kände att jag inte kunde ta ett steg till, inte kunde leva så som jag hade gjort. Jag var slut, tom, sönderbränd inuti av stress och orealistiska krav på perfektion – både från mig själv och andra.
Jag har förlåtit – varför gör det då fortfarande ont? Den frågan har tidvis varit min, den har också varit andras. Vid ett tillfälle då jag funderade och bad över hjärtats sår såg jag för mitt inre en scen med två män som högg ved. Den ene stod med yxan och klöv veden,…
Jag får ibland frågan om varför det tar så lång tid att bli fri från tröttheten när man gått i väggen. Ungefär så här kan det vara:
Vid sidan av livet. Aldrig trodde du att du skulle hamna där, och ändå…
Något hände som gjorde att du blev avskuren ifrån ditt sammanhang, det nära, det kära. Du ställdes åt sidan och fick nöja dig med att se på utan att kunna delta.