Ull från får

Några fakta om får

Ull från får är ett av de allra äldsta materialen för kläder och hemtextilier.

Jag undrar ibland hur ullen började användas, tänk om det var så att de första människorna fann tussar som fastnat på kvistar och buskar och insåg att de kunde dra ut och sno dem till trådar för att sedan väva till tyg?

Hur det var och vem som var först med att göra tråd av ull får vi nog aldrig veta, men ullen är och förblir en viktig råvara för textiltillverkning ännu idag. Fåren blev i alla fall domesticerade mycket tidigt i mänsklighetens historia och hölls som husdjur, både för kött, mjölk och ull. De tidigaste får-fossilerna är ca 1 miljon år gamla och det fanns tamfår i Asien tidigare än 9000 år fKr.

I Bibelns Gamla Testamente finns beskrivningar av ullhantering, bl a när det gäller vävnader till Tabernaklet (2 Mos. kapitel 25-31). Även hos andra antika författare beskrivs fårskötsel och användning av ull till textilier.

Det får som har den allra mjukaste ullen anses vara Merinofåret. Denna ras populariserades i Europa från 1300-talet och framåt pga arabisk erövring av Spanien. 

I Sverige har det funnits får åtminstone sedan ca 5000 år f Kr. Den äldsta yllevävnaden som hittats är Gerumsmanteln, ca 2500 år gammal, vävd i gåsögon i ull. Kläder av vävd ull eller av fårskinn var ett rimligt val i vårt kalla klimat, ullen värmer på ett sätt som är svår att åstadkomma med andra fibrer.

Från början användes, som tidigare antytts, fårens skinn med ullen på, för att göra kläder, täcken och andra textilier. Snart märkte man dock att ull gick att använda på egen hand, utan skinnet.

De ursprungliga lantrasfåren hade tre typer av ull: bottenull, täckhår och dödhår. Bottenullen är mjukast och används till kläder. Täckhåren är bra till möbeltyg och mattor. Dödhåren är raka och stela och sorteras bort. Idag har raser avlats fram där andelen mjuk ull är större och dödhåren är nästan obefintliga.

Biologisk mångfald

Får är också bra på att hålla betesmark öppen. Där de går betas gräset av mycket nära marken, vilket ger örter, insekter och andra småkryp som inte trivs i högt gräs en chans att kunna växa och frodas. Fårens gödsel är i jämförelse med kogödsel fattig på kväve men rik på fosfor och kalium. Det gör den till ett bra jordförbättrings-/gödningsmedel i köksträdgården.

Med tiden utvecklades nya tekniker – först sländan för att spinna, sedan spinnrocken och mycket senare den industriella spinnmaskinen. Ullen blev ett av favoritmaterialen för klädframställning, särskilt här på norra halvklotet där vintrarna är kalla och långa.

Hur bearbetas ullen?

Fåren klipps och ullen sorteras efter kvalitet.
När sorteringen är gjord tvättas oftast ullen och läggs att torka.
En gammal metod för att tvätta ull är att bära ullen i stora dukar till en bäck och låta bäckvattnet rinna genom ullen samtidigt som så mycket som möjligt av smutsen försiktigt pressas ut. Numera är det dock vanligast att tvätten sker i stora kar i ett spinneri. Efter tvätt och torkning kardas ullen för att ta bort mer av skräp och smuts och för att lägga fibrerna åt samma håll. Mer om det i avsnittet om ulltekniker.